Amaro Montenegros hemliga recept uppstod i Bologna redan 1885. Den 33-årige Stanislao Cobianchi reste mycket mot sina föräldrars vilja på en bildningsresa till Balkan, där han upptäckte en sann smältdegel av kulturer och smakupplevelser. Den unge mannen var särskilt kunnig inom botanik och kryddörter, och han hade redan varit med och tillverkat likörer som Maraschino och den då oerhört populära cherry brandy. Omedelbart vid hemkomsten till Bologna öppnade en mycket inspirerad Stanislao Cobianchi ett destilleri, och sin första, kryddiga bitter – Amaro Montenegro – uppkallade han efter prinsessan Helene av Montenegro, som senare skulle bli Italiens andra drottning genom sitt äktenskap med Vittorio Emanuele III. Amaro Montenegro blev en omedelbar succé, och det välbevarade receptet bakom bitterns sött-komplexa smak har varit oförändrat sedan dess. Idag anses den som en legendarisk bitter av bartenders och mixologer världen över och som fullkomligt oumbärlig i deras cocktails. "Om smak vore en berättelse, skulle vår vara episk. Lång och komplex. Bitter och söt. En härligt invecklad och lockande berättelse 130 år i vardande." Endast en handfull nu levande personer känner till grundarens sista, topphemliga ingrediens i Amaro Montenegro, så vi får nöja oss med att berätta det vi trots allt vet: Över 40 örter och kryddor – inklusive vanilj och apelsinskal – handplockas runt om i världen och deras smaker extraheras under en period på 30 dagar. I processen ingår kokning i det friska, klara vattnet från Gran Sasso-bergen. Resultatet destilleras i mindre kvantiteter … och den hemliga ingrediensen tillsätts.